“Född fri” av Björn Afzelius (daina)

Dar viena nuostabi Björn Afzelius daina, šį kartą apie laisvę…Jautresnėms sieloms gali prireikti nosinaičių ;)

Björn Afzelius “Född fri”

Jag hittade fågeln, vid brunnen på gården, Aš radau paukštį kieme prie šulinio
en rytande förvinterkväll. Vieną audringą ankstyvos žiemos vakarą.
Den låg där på marken, med obrukbar vinge Jis gulėjo ten ant žemės sulaužytu sparnu
och med ögonen blanka av skräck. Ir tuščiu iš siaubo žvilgsniu.
Jag slöt mina händer försiktigt runt kroppen, Atsargiai apglėbiau jį delnais
och förde den in i mitt hus. Ir nusinešiau į namus.
Den åt och den drack, och den sov hela natten Jis lesė ir gėrė, ir miegojo visą naktį
framför brasan tills elden brann ut. Priešais krosnį, kol ugnis užgeso.
I gryningen vakna jag till av att fågeln Auštant prabudau, nes paukštis
hade tagit sej upp på mitt bröst. buvo atsitūpęs man ant krūtinės.
Där satt den och sjöng dom mest ljuvliga toner, Jis ten tūpėjo ir čiulbėjo gražiausias melodijas
med sin rena och glasklara röst. Savo švariu ir skaidriu kaip krištolas balsu.
Och tonerna fyllde mitt ödsliga hus, Melodijos pripildė mano tuščius namus
till dom mest avlägsna vinklar och vrår. Iki pačių tolimiausių kampų ir kertelių.
Sången gjorde mej glad, och mitt sinne blev ljust, Daina mane džiugino ir mano nuotaika prašviesėjo
för jag visste att nu var vi två. Nes žinojau, kad dabar esam dviese.
Jag köpte min fågel en gyllene bur, Nupirkau savo paukščiui auksinį narvelį
och ställde den mitt på mitt bord. Ir pastačiau jį per vidurį savo stalo.
Den var med när jag skrev, den var med när jag åt, Jis buvo kartu, kai rašiau, buvo kartu, kai valgiau
och den var också med när jag sov. Ir net kai miegojau.
Jag prata med fågeln, jag spela för fågeln, Aš kalbėjau su paukščiu, aš grojau paukščiui
och den blev som en kär gammal vän. Ir jis tapo tarsi brangus senas draugas.
Och i mina stunder av sorg och förtvivlan O liūdesio ir sielvarto momentais
så sjöng den mej lycklig igjen. Jis pradžiugindavo mane savo giesme.
Med fågeln i huset var min ensamhet över, Su paukščiu namuose baigėsi mano vienatvė
och snart kände jag livslust igjen. Ir greitai vėl pradėjau jausti gyvenimo džiaugsmą.
Så jag bjöd hem till fest, och jag bjöd hem till dans, Rengiau šventes, kviečiau į šokius
och vännerna fyllde mitt hem. Ir draugai užplūdo mano namus.
Vi satt hela nätter och pratade minnen, Mes sėdėjom per naktis ir dalinomės prisiminimais,
ibland ända tills det blev ljust. Kartais net iki tol, kol tapdavo šviesu.
Och fågeln satt med oss, hur sent det än blev, Ir paukštis tupėdavo su mumis, kad ir kaip vėlu būdavo,
tills den somnade in i sin bur. Kol užmigdavo savo narvelyje.
Och månader kom, och månader gick, Mėnesiai bėgo,
och snart hade sommarn blitt höst. Ir greitai vasara patapo rudeniu.
Och fågeln blev tystare för varje dag, O paukštis kasdien darėsi vis tylesnis,
tills den slutligen miste sin röst. Kol galiausiai visai prarado balsą.
Den satt i sin bur och såg ut genom fönstret, Jis tupėjo savo narvelyje ir žiūrėjo pro langą
mot en himmel så blytung och grå. Į pilką švininį dangų.
Och först i oktober förstod jag till sist Aš tik spalį galiausiai supratau,
vad den satt där och kikade på. Į ką jis ten tupėdamas žiūrėjo.
Mot skyarna såg man dom flyga på led, Matėsi, kaip jie skrenda būriais link dangaus žydrynės
på väg mot sitt riktiga hem pakeliui link savo tikrųjų namų.
Dom reste på instinkt, dom följde dom lagar Jie keliavo instinktyviai, paklusdami dėsniams,
naturen så klokt har bestämt. Kuriuos gamta taip išmintingai sukūrė.
Jag såg på min fågel, som satt där på bordet, Aš pažvelgiau į savo paukštį, kuris tupėjo ten ant stalo
så fjättrad och sorgsen och tyst, toks įkalintas, liūdnas ir tylus.
så jag öppnade fönstret, och jag öppnade buren, Atvėriau langą ir atidariau narvą,
och jag såg hur min fågel flög ut. Ir žiūrėjau, kaip mano paukštis išskrido.
Det går emot vår, snart ska träden slå ut, Artinasi pavasaris, greitai išsprogs medžiai,
nu är mörkret och kylan förbi. Jau tamsa ir šaltis praeity.
Jag går runt i min trädgård och sneglar mot himlen, Aš vaikštau po sodą ir žvilgčioju į dangų,
för jag vet att snart kommer dom hit. Nes žinau, kad jie greitai parskris.
Och jag tror att just en av dom kommer att göra Ir tikiu, kad būtent vienas iš jų
en extra sväng över mitt hem Apsuks papildomą ratą virš mano namų
Om så blott för att visa sin uppskattning över Vien tam, kad parodytų savo dėkingumą
att få leva i frihet igen. Už galimybę vėl gyventi laisvėje.

td

Dalintis:

    2 komentarai (-ų)  »

    1. 1

      Aistė parašė,

      Birželis 22, 2011 @ 13:56

      Et, labai graži daina iš tikro :)

    2. 2

      Lina parašė,

      Liepa 14, 2011 @ 14:26

      Grazi daina prasmingi zodziai.

    Komentarų RSS · TrackBack URI

    Pasisakykite

    • Išmintis på svenska

      Lycka multipliceras när den delas. — Paulo Coelho

    • Draugai

      Lietuvių bendruomenė Švedijoje